Proposition betalningssätt vid marknadsföring av betaltjänster online 2019/20:79

2020-02 NDM framställan

NDM – Näringslivets Delegation för Marknadsrätt - är ett samarbetsorgan inom svenskt näringsliv, främst i frågor som rör konsumentpolitik och marknadsrätt.

NDM önskar framföra följande synpunkter rörande rubricerade proposition. Skälet är bland annat att förslaget synes gå helt emot såväl svensk som europeisk rättsordning.

NDM:s synpunkter ligger på ett mer övergripande plan. Mer detaljerade synpunkter på förslaget har utvecklats i Svenska Bankföreningens remissyttrande. NDM ansluter sig till det yttrandet i de delar som inte framgår av nedan. Bankföreningen är medlemmar i NDM.

Övergripande om propositionen
NDM har inga invändningar mot förslaget att en konsument måste göra ett eget aktivt val av betalsätt. Finns fler betalsätt kan valmöjligheten tvärtom gagna konsumenten. Inte heller har NDM något att erinra mot att de betalsätt som inte innebär en kreditbetalning visas först. Däremot finns en risk att den av regeringen föreslagna, och för svensk rättsordning udda, ansvarsfördelningen riskerar att få icke önskade effekter för såväl konsumenter som näringsidkare.

Regeringen föreslår att betaltjänstleverantörer, och inte den part som faktiskt utför och har kontroll över den reglerade marknadsföringsåtgärden, dvs e-handlaren, ska ansvara för att marknadsföringen följer lagen. Förslaget innebär således ett från europeisk rättsordning avvikande sätt att påföra marknadsrättsligt ansvar när ansvaret för marknadsföring påförs en betaltjänstleverantör avseende ett område som denne varken har utformat eller har någon möjlighet att ändra.

Av propositionen framgår inte hur betaltjänstleverantören ska kunna tillse att en e-handlare presenterar betaltjänstleverantörens betalningssätt på rätt sätt på e-handlarens butik online. Såvitt NDM kan utläsa menar regeringen att betaltjänstleverantörerna i sina avtal med e-handlare ska tillse och förpliktiga e-handlaren att utföra den reglerade marknadsföringsprestationen i enlighet med lagens krav. Detta innebär att betaltjänstleverantören och inte e-handlaren förpliktas att tillse att e-handlaren marknadsför olika betalningssätt på ett lagenligt sätt. Någon förpliktelse för e-handlaren uppstår alltså inte direkt av lag, som är brukligt. E-handlaren ska i stället indirekt, genom avtalet med betaltjänstleverantören, påföras ett ansvar. Det är dock betaltjänstleverantören som riskerar ett erhålla en sanktion om e-handlaren fallerat att följa avtalet.

Mot bakgrund av den skeva ansvarskonstruktionen måste regeringen förtydliga vad som utgör en överträdelse samt tydliggöra vilka marknadsrättsliga sanktioner som en överträdelse kan leda till, och för vem.

I likhet med Bankföreningen med flera remissinstanser menar NDM att regeringen, för den händelse den skeva ansvarsfördelningen kvarstår, bör klargöra vilken eller vilka prestationer som utgör förpliktelser enligt lagen, vad som krävs för fullgörelse/rättelse samt av vilken part, samt hur överträdelser kan och bör sanktioneras. Regeringen bör även klargöra om reglerna i MFL om ansvar för utförd marknadsföringsåtgärd i e-handlarens verksamhet gäller även vid marknadsföring enligt den nu föreslagna bestämmelsen, om regleringarna gäller parallellt, eller om e-handlaren inte alls ska ansvara för vidtagna marknadsföringsåtgärder i strid med den föreslagna lagen.

Om regeringen anser att MFL inte gäller för e-handlarens marknadsföringsåtgärder bör regeringen motivera varför den part som utfört en marknadsföringsåtgärd i strid med lag inte ska behöva ansvara för detta, och var gränsdragningen i så fall går för egna marknadsföringsåtgärder samt hur detta hänger ihop med exempelvis 9 § 2 st. MFL. Likaså bör förslagets överstämmelse med unionsrätten, och då närmast marknadsföringsdirektivet och e-handelsdirektivet, klargöras.

Att regeringen ålägger en näringsidkare att utöva en form av tillsyn över andra näringsidkarens marknadsföringsåtgärder genom att i lag ålägga parterna, eller som i detta fall endast en av parterna, att avtala om att den vara eller tjänst som säljs av den ena parten till den andra ska marknadsföras i den andra parten på ett visst sätt mot konsument framstår som ineffektiv och rättsosäkert.

Ur ett konsumentskyddande perspektiv (här att tillse att konsumenter inte lockas att ingå avtal om krediter på ett otillbörligt sätt) måste den nu föreslagna metoden betraktas som högst tveksam.

Istället för en ansvarsfördelning som har en kontraktuell grund bör lagreglering införas i konsumentkreditlagen och sedvanlig ansvarsfördelning enligt MFL för de marknadsföringsåtgärder som näringsidkare faktiskt utför samt medverkar till i sin näringsverksamhet bör då gälla.

Riksdagen bör återförvisa frågan om regleringen av den ordning för betalningssätt som ska gälla vid e-handlares försäljning online till regeringen för fortsatt beredning.

NDM - Näringslivets Delegation för Marknadsrätt

Tobias Eltell
Ordförande